Anders Borg kommer att möta sin ”överkvinna”!

Som sörmlänning är vi naturligtvis stolta över att ”vår” Fredrik blir gruppledare i Finansutskottet.

Stämningen i riksdagsgruppen är nu en annan och vi kommer alla att hjälpa till i matchen…

Hans Ekström, vår distriktsordförande sa: ”man kan inte vara riksdagsledamot från Sörmland och inte ha koll på Studsvik!”

Sagt och gjort så besökte vi företaget som ligger i Nyköpings kommun, i fredags. Mycket intressant och spännande.

http://www.studsvik.com/sv/

Studsvikskoncernen är en världsledande leverantör av tjänster till den internationella kärnkraftsindustrin. Verksamheten startade redan 1947 då man hette AB Atomenergi. Oavsett vad tycker om kärnkraft måste man ändå bli väldigt imponerad över den kunskap som finns i företaget och i Sverige.

Man är väldigt duktig på kärnavfallshantering av alla de slag, återvinning, avveckling och rivning, driftoptimering och teknik och underhållstjänster.

Bra! Det känns inte helt tryggt att läsa om det Japanska haveriet och bortglömda dammsugare.
Men här kände man sig faktiskt trygg. Kompetens och säkerhet från det att man klev in på anläggningen.

Ett kunskapscentrum i behov av ny kunskap. VD Magnus Arbell berättade att han skulle kunna anställa 30-40 pers. på rak arm om han bara kunde hitta rätt kompetens och person.

Vart man än kommer i företagsvärlden så hör jag samma sak. Behov och saknad av kompetens. Hur man än tar till sig statistik så ser man tydligt att arbetslösheten ökar och framförallt bland ungdomar. Det finns bara ett svar på den obalansen eller missmatchen som någon kallar det. Utbildning. Att satsa på utbildning och forskning är att investera i Sverige och dess invånare. Vad man än tycker om kärnkraft så är det ändå viktigt att vi som land har en god kunskap i om hur det fungerar och hur vi hanterar den.

Caroline

Det är anmärkningsvärt att socialförsäkringsministern Ulf Kristersson (M) vägrar att följa beslut fattade av Sveriges riksdag. En majoritet i riksdagen har vid två tillfällen 2010 och 2011 beslutat att vi ska gå tillbaka till de gamla sjukförsäkringsreglerna.

Reglerna att de sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar måste förändras. Majoriteten har beslutat att vi ska gå tillbaka till de gamla reglerna.

Det regelverk som vi har idag innebär att de sjukskrivnas arbetsförmåga prövas mot en fiktiv arbetsmarknad. Vilket har lett till att människor i rehabilitering som kanske jobbar 60 procent sorteras ut på grund av att de anses kunna arbeta 100 procent med en annan arbetsuppgift som inte finns. De sägs upp från en fast anställning och hänvisas till ett arbete, som de visserligen kan utföra, men jobbet finns inte. Det är helt oacceptabelt.

Det finns brister även i det system som majoriteten beslutat att återgå till, det är vi väl medvetna om. Men det är ändå avsevärt bättre än det system vi har idag.

Istället för att följa riksdagens beslut väljer Kristersson att gå till Försäkringskassan för att låta dem utreda om det kan finnas en tredje väg att gå. Samtidigt som människor, som är under rehabilitering, tvingas lämna sina anställningar varje vecka. För att ta ett jobb som inte finns.

Det enda rätta vore naturligtvis att följa majoritetsbeslutet i riksdagen omgående. Återgå till det system vi hade innan försämringarna och utred under tiden vad vi ska ha för regler sedan. Vi måste få bort det moment 22 som finns i sjukförsäkringsreglerna där människor slängs ut i arbetslöshet. Det är inget brott att bli sjuk så varför straffa den sjuke?

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson visar en nonchalans och arrogans mot riksdagen med sitt agerande. Han visar nonchalans och arrogans mot det svenska folket då han inte följer de folkvaldas majoritetsbeslut

Caroline

Vi ser hur arbetslösheten ökar och hur långtidsarbetslösheten biter sig fast samtidigt som insatserna för att få hjälp att komma vidare in i jobb små. Regeringen har ensidigt fokus på sänkta skatter men inte ens regeringens egna forskare på IFAU kan se att jobbskatteavdraget gett några jobb i verkligheten.

Vi har lagt konkreta förslag som ett jobb och utbildningspaket som omfattar 57 400 platser inom högskolan, vuxenutbildningen i traineejobb i hela landet, en ny riskkapitalfond på tre miljarder konor och investeringar i moderna transportsystem. Tillsammans med satsningar på bostadsbyggande och renoveringar av hyresrätter skapar det både jobb idag och förbättrar Sverige långsiktigt.

Fredrik Olovsson

Jag lyssnade även på Sydafrikas ambassadör som gick igenom läget i landet. Man kan inte låta bli att få en klump i magen av oro över vad som händer där efter Mandela.

/Hans

Vi besökte både en textilfärgningsfabrik och två läkemedelsfabriker och kollade på reningsverk. Vi mötte representanter från miljöorganisationer och företag i runda bordssamtal och vi åkte en tur runt i områden med återplanterade mangroveträd. Bland annat. Det var ett bra och späckat schema.

En av de saker man slås av i de indiska städerna är soporna som ligger i drivor överallt. Det finns inga system för att samla in dem. De bara kastas överallt. Vissa lever bland soporna, letar bland dem i jakt på säljbara saker. På måndagen besökte vi ett projekt i Dehli som gick ut på att organisera skräpplockare och få deras barn att gå i skolan.

Hjärtskärande. Jag tror inte att det behövs någon mer kommentar än så.

Och det är verkligen med blandade känslor man upplever såväl fattigdomen som miljöförstörningen. Som vit (och högavlönad) europé med flera gånger större ekologiskt fotavtryck kände jag utöver sorg och ilska också skuld och skam. Samtidigt är det också otroligt fascinerande med alla människor, och denna blandning av människor, glädjen, vänligheten.

Och allt var inte bara elände. Vi besökte en övergiven jätteräksodling samt ett större område där mangroveträsk hade skövlats i stor skala. På båda ställena har mangrove återplanterats tack vare projekt av organisationen “Mangroves for the future”. Hoppfullt ändå, och förhoppningsvis får Naturskyddsföreningens kampanj det genomslag den är värd så att alla dissar jätteräkor/tigerräkor/scampi. Då har dessa kustområden (som absolut inte bara finns i Indien) en god chans att återfå sin motståndskraft mot oväder och tsunamis, och ekosystemen kan tillåtas fungera och ge en bas för småskalig ekonomisk verksamhet för lokalbefolkningen.

Jag kanske återkommer till Indienresan här någon dag, jag har nog ännu inte sorterat och tagit in alla intryck. Jag ska också försöka få tillbaka de bilder som min kamera på eget bevåg gjort sig av med.

Till sist en bild på hela delagationen. Ett kul gäng. Framför Gandhi utanför parlamentet.

Nej, vi tror inte att välståndet primärt byggs med ROT eller RUT. Man bygger inte välfärd genom att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar eller genom sänkt krogmoms.

Delar av dessa åtgärder kan ibland vara bra att använda av konjunkturskäl men grunden i välfärden byggs av Sveriges internationella konkurrenskraft.

Regeringen har hittills trott att det är med låglönejobb eller hemmamarknadsorientering som välståndet byggs. Vår politik bygger på att stärka landets konkurrenskraft!

Jag tror att Stefan Löfvén med sin bakgrund förstår mer om detta än hela regeringen tillsammans.

/Hans

Det är förfärligt det som hänt vår partiordförande. Även om egna klantigheter har bidragit så är det drev, den påpassning och den blodlystenhet som förföljer honom helt omänsklig.

Men, det ska också sägas, vi ska också ta fasta på att denna extrema bevakning också visar hur betydelsefull socialdemokratin fortfarande är. Det parti som varit i centrum för svensk politik, såväl debatt som samhällsförändring, ligger stukat och hela det politiska landskapet förändras med detta vakuum. Det är faktiskt inte så konstigt att bevakningen är total, även om man verkligen kan ifrågasätta inslag i den mediala bevakningen. Som exempel kan nämnas att journalister efter VU-mötet jagade rätt på Juholts gamla mamma för kommentarer om den skadeskjuta sonen (nej, jag länkar inte).

Krisen har många bottnar och orsaker. Den uppstod inte med Juholt, och inte med Sahlin. Den är mer långvarig än så. I grunden är det en politisk kris som successivt har uppstått, men jag tror inte att någon kan sätta fingret på en händelse, person eller tidpunkt då det hände. Men det är länge sen det började.

Ofta sägs att det handlar om att vi är ett parti som inte “går i takt med tiden”. I någon mån är det sant, återkommer strax till det, men politiskt? Nej. Socialdemokraterna är relevanta så länge som den ekonomiska makten ligger kvar hos fåtalet, så länge klassamhället består. Och idéerna om frihet genom jämlikhet, om ett samhälle där din plats i tillvaron inte ska avgöras av dina föräldrars, där vi löser gemensamma problem tillsammans och inte lämnar någon utanför. Skulle de vara omoderna? Knappast.

Problemet är att de politiska förlagen och åtgärderna är för små för att fylla de stora idéerna. Att analysen har ersatts av ett ängsligt finger i vinden. Och att den osäkerhet det för med sig gjort att vi står utan gard mot våra ideologiska motståndare. Men det blev ordentligt kännbart först när vi inte längre satt i regeringsställning.

Dock finns det sanning i att vi inte går i takt med tiden. Och det är i de arbetsformer och strukturer som präglar Socialdemokraterna. Om man läser Högberg och Westerholm och struntar i själva Juholtgrejen har de en klar poäng. Något annat som väl illustrerade Socialdemokraternas strukturella problem är den berömda processen som ledde fram till Juholts kröning. Jag menar alltså det helt självklara (och okontroversiella), vi måste vara mer öppna.

Det spel som pågått mellan olika makthavare inom partiet är såklart nedbrytande och stundtals mycket pinsamt. Något vi bör försöka begränsa men ändå inse kommer fortsätta ske. Det finns olika intressen i rörelsen och partiet och det är det som ger storleken, styrkan och dynamiken. Sen kan och bör vi alltid kritisera när det går fult till.

Men det som också framskymtar allt för ofta är en inställning att allt ska skötas internt. Inklusive den politiska utvecklingen. Det är för mig varken möjligt eller önskvärt. Så var det nog förr. När information inte spreds på milliesekunder, när inte alla – vilken medlem som helst – hade egna kanaler rakt ut i offentligheten. De nya mediala verktygen jämnar på något sätt ut makten, och initiativ kan tas av vem som helst, när som helst. I stället för att uppmuntra detta har makthavare inom Socialdemokratin vänt ryggen till och avfärdat, nästan som att de tror att det försvinner om de bara blundar tillräckligt länge.

Den politiska debatten om socialdemokratin skulle kunna blomstra och få oss att lyfta. Men då måste också personer på ledande positioner LYSSNA, och DELTA. Inte använda sociala medier som megafon alternativt verktyg för bekräftelse av den egna fullkomligheten.

Och jag tänker att det här är ett generationsskifte. Och nej, inte bara gubbar vs unga nykomlingar. Utan ett sätt att förhålla sig till politiken, makten, idéerna, kamraterna, organisationen.

Och då kan jag inte slå bort tanken på Karin Boyes “Ja visst gör det ont”. Ju mer jag läser den, desto mer känns det som den skulle vara skriven just för oss. Och som jag längtar efter våren.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  bindas
i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
- tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra
- svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden
- känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Den 14 december röstade EU-parlamentet ner det provisoriska 1-åriga fiskepartnerskapsavtalet med Marocko. Avtalet har varit mycket kontroversiellt eftersom det inbegriper det av Marocko ockuperade Västsaharas territorium. Avtalet har dömts ut av åtskilliga folkrättsexperter men har trots det tillåtits fortskrida. Fram till den 14 december. Det var en stor seger.

När miljö- och jordbruksutskottet idag sammanträdde behandlade vi den anmodan som kommissionen lagt fram om att få mandat från ministerrådet om att inleda nya förhandlingar med Marocko om ett nytt fiskepartnerskapsavtal.

Landsbygdsminister Erlandssons (C) ståndpunkt var chockerande. Den svenska regeringen vill tillmötesgå kommissionen och ge mandatet. Det är skamligt.

Hjälp till att sprida debatten om detta. Beslutet är ännu ej taget. Det finns fortfarande tid att stoppa ett svenskt ja.

Här är det rödgröna pressmeddelande som gick ut efter mötet.

Regeringen sviker Västsahara

Efter att EU-parlamentet den 14 december stoppat det provisoriska fiskepartnerskapsavtalet med Marocko vädjar nu EU-kommissionen om ett mandat att inleda nya förhandlingar. Och landsbygdsminister Eskil Erlandsson meddelade idag på möte med riksdagens miljö- och jordbruksutskott, att han är beredd att ge kommissionen ett sådant mandat trots att det innefattar vattnen utanför Västsahara.

– Motståndet mot fiskepartnerskapsavtalet mellan EU och Marocko har varit starkt från svensk sida, vi är därför chockade över att regeringen nu är beredd att ge mandat till förhandlingar som inkluderar fisket utanför Västsahara. Avtalen bygger på folkrättsvidriga grunder, det är inget som Sverige ska ställa sig bakom, säger Jan-Olof Larsson (S), Sara Karlsson (S), Kew Nordqvist (MP) och Jens Holm (V), alla ledamöter i riksdagens miljö- och jordbruksutskott.

Kritiken mot EU:s fiskeavtal med Marocko har varit stark eftersom det ger fartyg från EU rätt att fiske på vatten som tillhör det ockuperade Västsahara, vilket strider mot folkrätten. Flera medlemsländer har varit kritiska till avtalen och en majoritet i EU-parlamentet stoppade alltså ett nytt avtal den 14 december. Men när kommissionen på möte med ministerrådet bad de länder som var emot att förklara sitt motstånd valde Eskil Erlandsson (C) att inte yttra sig.

Sverige var det första land som protesterade mot avtalen när den svenska jordbruks- och fiskeministern Ann-Christin Nykvist (S) 2006 som enda land röstade nej till avtalet.

Ledamöterna Sara Karlsson (S) och Jens Holm (V) har båda nyligen besökt området och kunnat konstatera, att övervakningen inte fungerar och att västsaharierna inte fått del av det ekonomiska stödet från EU.

Överläggningen med regeringen bordlades vid morgonens utskottssammanträde och ska återupptas på utskottets sammanträde på tisdag 24 januari. Slutlig svensk ståndpunkt antas senare av EU-nämnden.

Kontaktuppgifter:

Jens Holm (V) 070-825 08 89
Sara Karlsson (S) 070-824 80 53
KewNordqvist (MP) 070-825 07 87
Jan-Olof Larsson (S) 070-658 30 24

———————

På bilden ovan syns för övrigt det bistånd i form av fisk från Thailand som Sverige ger till västsaharierna medan deras eget vatten fiskas ut av andra.

Letade igenom datorn hemma efter en gammal text. Hittade inte den men sprang på ett gäng andra, bland annat gamla första maj-tal och började längta lite.

Här är en text till en appell jag höll på första maj 2009.

Det har gått 120 år sedan det socialdemokratiska partiet bildades. Så mycket har hänt sedan dess. Samhället är ett helt annat idag än det de unga kämparna drömde sig bort från.

Den förändring som socialdemokraterna tagit Sverige igenom är fantastisk. Barnbidrag, LAS, allmän pension och föräldraförsäkring är några av arbetarrörelsens segrar som gjort Sverige till en vackrare och bättre plats att leva på. Det ska vi sträcka på oss för, i stolthet.

Men mycket är sig likt. Klassamhället lever kvar, med de konsekvenser det ger. Hur brutala de kan vara ser vi inte minst nu när människors liv slås i spillror i den ekonomiska kris vi befinner oss i. Fattigdomen ökar, jämlikheten minskar och människor förlorar makten över sina liv.

Vi kan skälla hur mycket vi vill på borgarna för att de ökar orättvisor mellan grupper i samhället. Men sanningen är att löneskillnaderna har ökat i 30 år. Från att ha drivit samhället mot jämlikhet har socialdemokraterna blivit passiva åskådare till en tillbakagång mot ett mer ojämlikt och segregerat samhälle.

Varför? Har drömmen slocknat? Eller har vi bara slutat tro på att den kan bli sann?

Vi samlas fortfarande här, en gång om året. Vi skriver radikala och modiga slagord på plakat. Men vi glömmer dem igen så fort vi kommit tillbaka till sammanträdesrummen.

Ibland skymtar drömmarna fram. Vi talar om visioner och om vilken riktning vi vill ta samhället. Ganska snabbt viftar vi sedan bort det med att det inte är möjligt. Eller inte lägligt. I stället för att skapa opinion så följer vi den.

Opinionsbildandet har vi överlämnat åt högern. Konsekvensen för vår politik är uppenbar. Vi lurar oss själva att tro att folket vill ha högerpolitik. Och så fogar vi oss.

Vi tittar åt höger, gör avkall på våra värderingar. Politikens innehåll har urvattnats och ersatts med pr-strategier. Men när är gränsen nådd?

En del har börjat skrivit nekrologer över socialdemokratin. Jag är inte beredd att göra det, inte än. Det finns trots allt många drömmare kvar.

Det vi saknar, som fanns för 120 år sen, är självförtroende. Kamrater. Vi kan inte ge upp. Drömmen är för viktig.

Jag vill avsluta med att läsa inledningen till en dikt skrivern av Jenny Wrangborg, som också fått namnge en bok skriven av 21 unga sossar till partiet som vi älskar.

Glöm inte var det var vi började

Glöm inte vart det var vi skulle                        

Vi minns och vi är trötta på att vänta                        

Snart går vi utan er

———-

Jag kom också på hur grym den här Bang-tishan är som jag hade på mig. Den måste jag ha oftare.