Mina tankar om gymnasiesärskolan

I onsdags, 29/2, hade jag debatt om den nya gymnasiesärskolan. Debatten blev inte så ”hård”, då vi har sett positivt på den här reformen, och att vi under resans gång har blivit överens om de viktigaste delarna.

Vi tror att med en mer likartad reglering och med en större flexibilitet, kommer detta att kunna leda till en ökad samverkan mellan formerna så att elever som är inskrivna på särskolan kan genomgå delar av gymnasieskolan program.

Vi och forskarna pratar ofta om hur viktigt det är med inkludering.

Det är viktigt att påpeka att det inte bara får vara särskolans ambition att inkludera. De här ambitionerna borde också gälla tvärtom. Som en rektor sa som jag besökte, ibland får vi slå oss in.

När propositionen kom på utskottets bord i december var vår huvudsakliga kritik att regeringen inte nämnt något om det viktigaste som finns i särskolan, förutom eleverna, nämligen lärarna.

Det är viktigt att lärarna i särskolan har en hög kompetens, men de nya behörighetsreglerna ställer större och tydligare krav på lärare som ska undervisa i där.

Det är viktigt och riktigt, men särskolan är inte en kloss som kan stoppas in i ett fyrkantigt håll. Den är mycket mer komplex än så.

Alla som har erfarenhet eller har besökt en gymnasiesärskola vet att det är inte EN elevgrupp du möter där. Elevernas utvecklingsnivå kan vara allt från förskolenivå till en lättare utvecklingstörning som innebär att du är mycket nära ungdomar i din egen ålder.  Ibland möter du en Einstein…

Därför behövs verkligen bredden av olika pedagoger i särskolan.

I vår (s)motion yrkade vi att regeringen bör utreda förutsättningarna för behörighet inom särskolan, förlänga övergångstiden, införa ett valideringssystem och inom ramen för Lärarlyftet göra en särskild satsning på lärare i särskolan.

Under utskottsbehandlingen och förhandlingen kom vi till slut överens och regeringen kommer att följa alla de åtgärder vi föreslog. Det är en seger för oss, men framförallt är det en seger för särskolans elever och lärare.

Tyvärr har riksdagen redan röstat ner vår budget. Regeringen fick som bekant igenom sin prioritering att lägga pengarna på att sänka krogmomsen istället. I vår budget avsatte vi 500 miljoner mer till kompetensutveckling för lärare och rektorer.

Det var synd. Det hade verkligen behövts!

Men annars är det är bra för alla, elever, lärare, verksamheten, ja faktiskt för hela Sverige, när vi kommer överens.

En sak till som är bra med den här reformen är att samarbetet mellan särskolan och näringslivet ska stärkas. Vi får nu minst 22 veckors arbetsplatsförlagt lärande på de nio nationella programmen och ett lärlingsalternativ ska införas.

Det behövs. Som det nu är går många av de här ungdomarna rakt in i aktivitetsstöd. Många får inte ens en chans att prövas mot arbetsmarknaden, trots att jag vet att fler verkligen skulle kunna bidra, på SITT sätt.

Med de strukturförändringar och högre krav, och ibland nästan anorektiska arbetsorganisationer som vi har i dag finns det nästan inget utrymme för den som inte presterar ultimat, eller utanför vanligheten.

Det finns goda exempel, men när en människa står utanför från 20-65 år- vad kostar det? För människan och för samhällsekonomin.

ALLA insatser som görs borde ställas mot det.

Vi borde hjälpas åt att dammsuga arbetsmarknaden och samhället för att hitta arbetsuppgifter och praktikplatser, vi borde från statens sida stimulera till att det sker.

Det är konkurrens om praktikplatser från flera skolformer.

Och enligt min erfarenhet kan jag inte säga att några branscher direkt kastar sig över den här uppgiften eller de här eleverna. Återigen – undantag finns. Men är inte branschföreträdarna med på vad eller hur det ska göras, då blir det inget.

När de här eleverna väl har kommit på sin praktik-eller lärlingsplats ställs det, som vid alla praktikplatser, krav på handledaren.

Den här gruppens särskilda behov måste förstås av handledaren.

Det är därför mycket viktigt att handledarutbildning konsekvent genomförs och att upplägget med arbetsplatsförlagd utbildning och lärlingsutbildning regelmässigt kvalitetssäkras. Kvalitet måste vara vägledande i all utbildning.

Handledarna behöver också ha kunskap om konsekvenser av utvecklingsstörning, och kunskap om lärmiljöer och olika pedagogiker.

Vi har högre ambitioner än regeringen på det här området, därför reserverade vi oss på den punkten och några till, som jag kommer att återkomma till.

Annars tror jag på långsiktiga överenskommelser som är baserade på forskningsrön och beprövad erfarenhet.

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/662341-ingen-forskning-bakom-nar-skolan-forandras

/Caroline

Foto från mitt studiebesök på Duveholmsskolans gymnasiesärskola i Katrineholm tidigare i år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s