Minkar, slakt och hyckleri

Idag hade riksdagen en ny chans att förbättra levnadsförhållandena för minkar som hålls i pälsdjursproduktionen. Återigen röstades förslagen om förbättringar ner. Men skam den som ger sig.

Det är sedan länge klarlagt att det finns stora brister i den svenska minknäringen. Minkarna är generellt sätt vid god fysisk hälsa men sämre är det med den psykiska hälsan. En hög andel av minkarna uppvisar stereotypa beteenden, vilket är ett uttryck för stress. Detta kommer av att den burmiljö de lever i inte erbjuder tillräcklig stimulans. Det finns sannolikt också ett stort mörkeltal då många dessutom antas vara s k passiva stresshanterare, vilket är betydligt svårare att observera.

Hur som helst. Dessa brister var på väg att åtgärdas när de borgerliga partierna vann valet 2006. En stor utredning presenterades 2003 (SOU 2003:86) som föreslog att näringen skulle få fram till år 2010 på sig att åtgärda brister och få ner andelen djur med stereotypa beteenden på en ”acceptabel nivå”. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen la fram en proposition i enlighet med utredningsförslaget 2006 men som inte hann röstas igenom innan valförlusten samma år.

Nu är året 2012 och bristerna finns kvar. Nya föreskrifter från jordbruksverket är på väg att implementeras men de är otillräckliga. De borgerliga partierna tar inga initiativ i frågan. Och idag röstades vårt samt MP och Vs förslag ner i kammaren. Men som sagt, skam den som ger sig.

I övrigt kom mycket av fokuset i debatten att hamna på den obedövade slakten av djur som förekommer i andra EU-länder som vi importerar kött från. I Sverige finns ett absolut förbud mot att slakta djur utan bedövning men inom EU i övrigt finns ett undantag för religiös slakt. Något som inte borde accepteras. Och som vi dessutom ser överutnyttjas av ekonomiska skäl. Det är helt enkelt billigare.

Alla partier i Sverige är förvisso överens om att detta ska vara förbjudet och frågan rörde en märkning inom EU av importerat kött från djur som slaktats utan bedövning. Regeringspartierna ville inte göra ett tillkännagivande till regeringen med hänvisning till att regeringen redan driver på i frågan. Något som inte riktigt stämmer. Vi välkomnar att landsbygdsministrern är försiktigt positiv till en märkning men han får allt leverera mer än så.

Det märkliga i debatten var ändå Sverigedemokraternas agerande. Representanten för SD ägnade hela sitt anförande åt att prata om obedövad slakt. Eller ja, framför allt om vilka hycklare vi andra är som inte tar detta på allvar. Att det är förbjudet i Sverige sedan länge var inget hen ägnade någon uppmärksamhet åt, och det faktum att grunden för tillkännagivandet om märkning av detta kött var en socialdemokratisk motion försökte hen förklara bort. Allt för att skapa en bild av att Sverigedemokraterna ensamma tar kampen mot obedövad slakt, eller som de själva hellre säger – halal- och kosherslakt, medan vi andra ”inte vågar prata om problemen”.

Det är en rätt bisarr anklagelse att vi skulle hyckla i frågan om obedövad slakt. Särskilt kommandes från Sverigedemokraterna som jobbar hårt med att lyfta fram frågor på olika områden, som djurskydd och jämställdhet, där det finns en öppning att spela på främlingsfientlighet och rasism medan de ser mellan fingrarna på andra problem där den öppningen inte finns.

Allvarligt talat. Vem är hycklaren?

—————-

Debatten om ”Djurskydd och djur som används till vetenskapliga ändamål” kan ses här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s