Måndagen den 6 maj besökte jag min gamla arbetsplats Årbyskolan under en heldag. Visst har jag varit där av och till under de 21 år som gått sen jag arbetade där. Men det var första gången jag var med och följde undervisningen sedan jag själv lämnade katedern.
Visst har svensk skola förändrats. Inte, som då man lyssnar till Björklund, bara till det sämre. Det var intressant att se hur lärare idag använde modern teknik med You tube klipp för att illustrera saker under undervisningen. Det blev bra mycket bättre än de OH-apparater, filmprojektorer eller de diabilder som jag själv använde. Det var också kul att se hur lärarna hade kontakt med sina elever via modern media. För att tillexempel kommunicera läxor och annat. Jag tycker nog också att man via bättre diagnoser om problem enklare kan rikta rätt hjälp till de elever som har behov av särskilt stöd och stimulans. Men visst var det saker som den gamle magistern ställde sig frågande till. Svensk skola idag är mycket mer segregerad än den skola jag själv arbetade i. Visst måste barn må bättre av att träffa andra som kommer från en annan bakgrund än man själv gör? Det skulle nog också skapa en större stabilitet i skolan. Dokumentationshysterin gör också att lärarna får för lite tid till att arbeta med det de borde utan istället får de ägna sig åt överdriven dokumentation. Införandet av det nya betygssystemet verkar också ha skötts på ett kaotiskt sätt. När jag nu fått reda på att det fortfarande ännu inte finns betygskriterier i alla ämnen så förstår jag inte hur vår kära utbildningsminister kan tro att lärarna ska kunna sköta sitt arbete. Jag satte mig också och tittade på några exempel på nationella prov. Jag blev imponerad över de höga krav som ställs, jag vet inte om jag själv hade klarat de proven då jag gick i nian.
Tisdagen och onsdagen förra veckan var jag i Jämtland och studerade samernas villkor. Jag fick en betydligt bättre förståelse för de utmaningar som det innebär att bedriva djurhållning i ett område med så högt rovdjurstryck. Vi tittade också på länsstyrelsernas möjligheter till att sköta sitt uppdrag och konsekvenserna av att regeringen inte gör nödvändiga strukturförändringar av rikets indelning. Landshövdingen Britt Bohlin bjöd på en av de bättre måltider jag ätit i mitt liv. Lagat av en samisk restaurang.
Nu i måndags hade vi sörmlänningar träff med Distriktsstyrelsen förstärkt med Rådsgrupp och AK-ordförande. Vi var i det nyrenoverade ABF-huset i Eskilstuna. Arbetet börjar präglas av att vi är på väg in i ett valår.
I tisdags besökte Flens AK riksdagen. Det var några som deltagit i en politikerskola som kom och besökte mig och Sara Karlsson. Vi hade ett intressant samtal innan vi visade runt dem i byggnaderna
Jag har också deltagit i ett bostadspolitiskt seminarium och bilden som tecknas är väldig bekymmersamt. Sverige behöver 40 000 nya bostäder, varje år. Det byggs enbart 20 000. Vilket får till följd att bostadspriserna skenar i tillväxtområden, svarthandeln ökar och så kallade mambos och pappbos ökar. Det vill säga vuxna barn mellan 20 och 29 år som fortfarande bor hemma. Bostadsbristen är också ett problem för tillväxten i landet och för bekämpandet av arbetslösheten. Detta då bostäder ofta saknas på de platser där jobben finns. Om vi ska vara självkritiska är detta inte enbart på grund av nuvarande regeringens bristande politik. Nej, även vårt parti har saknat en genomtänkt bostadspolitik sedan nittiotalet. Det skulle inte förvåna mig om bostadsfrågan kommer att explodera som en viktig fråga framöver. Det är därför hög tid för vårt parti att skaffa sig en tydlig politik.
/Hans
(S)örmlandsbänken 