Kvinnojoursbesök, sverigefinnarnas dag, ärkebiskopen och dörrknackning

Den 24 februari var det för första gången sverigefinnarnas dag. Jag var inbjuden att hålla högtidstal i Borås, som var utsedd till 2013 års minoritetskommun. Det är slående hur lite Sverige har gjort för den sverigefinska gruppen. Särskilt med tanke på att 750 000 svenskar har sina rötter i Finland. Många kommer nog därför att tycka att S, V, MP ställningstagande i konstitutionsutskottet för att ta fram ett handlingsprogram för det finska språket i Sverige är ett stort steg framåt.

1779041_532315450221160_423654034_n

Jag har under de gångna veckorna knackat dörr ett par gånger och det är slående att vi möts av en mycket mer positiv inställning nu än för några år sen. Tröttheten på regeringens politik, eller brist på politik, är slående. Nu måste vi ha förmågan att kanalisera människors upprördhet och besvikelser till klok politik. Det är en utmaning.

Förra onsdagen var jag i Skärholmens kyrka för ett möte mellan ärkebiskopen Anders Wejryd och ett antal socialdemokratiska riksdagsledamöter. Jag har haft en lägenhet i Hornstull i snart 20 år och bara en gång tidigare åkt förbi Liljeholmens tunnelbanestation. Det känns som att ge sig in på ett okänt territorium och för varje tunnelbanestation får passagerarna mörkare och mörkare hårfärg. Kanske säger det någonting om den ökande segregationen i det moderna Sverige. Anders Wejryd beskrev det också i statistik. I Skärholmens församling är endast 25 procent medlemmar i den svenska kyrkan men väldigt många människor är religiösa men engagerade i andra trossamfund. När Göran Persson ”privatiserade” den svenska kyrkan år 2000 infördes den så kallade kyrkoantikvariska ersättningen som skall omprövas med jämna mellanrum. Denna ersättning ska täcka kyrkans merkostnad för att den bär hela svenska folkets religiösa kulturarv i form av byggnader och inredning. Det är klart att vi 3000 medlemmar i Kafjärdens församling, i Eskilstuna, inte ensamma kan bära kostnaden för sex 1100-talskyrkor, varav en är Axel Oxienstiernas gravkyrka. Det kommer att bli en allt större utmaning ju lägre andel av befolkningen som är medlemmar i kyrkan. Utanpå detta kommer utmaningen att ganska många kyrkor finns i avfolkningsområden i Sverige. Visst kan ett antal kyrkor få andra användningsområden eller upplåtas till andra kyrkor eller religioner, men utmaningen att vårda vårt gemensamma kulturarv får nog samhället gemensamt ta ansvar för.

Med anledning av den internationella kvinnodagen besökte jag kvinnojouren Måna i Strängnäs tillsammans med ordförande för Strängnäs AK Ingrid Fäldt. Man blir imponerad över det fantastiska arbete som görs av frivilliga krafter för att solidariskt hjälpa offren för de strukturella förtrycket av kvinnor. Samhället måste dock ta ett större och mer långsiktigt ansvar för finansieringen av dessa verksamheter. Det är inte rimligt att så mycket kraft går åt till att söka bidrag till en så viktig verksamhet som alla förstår måste finnas.

/Hans

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s