Je suis Charlie

Den tragiska händelsen i Paris ledde till en massiv reaktion runt om i världen. Igår samlades många av världens ledare i Paris och den största samlingen fransmän sedan krigsslutet markerade avståndstagandet från våldsbejakande extremism.

Själv deltog jag i manifestationen på Sergels torg i Stockholm. Där tusentals människor trotsade vädret för att delta i Frankrikes sorg men också för att manifestera vikten av pressfrihet. Många hade vässade pennor lyfta mot skyn och andra hade skyltar med ”Je suis Charlie”. Frankrikes ambassadör höll tal på engelska! Ett sådant tilltag hade säkert gett avsked förr? Han höll också ett tal på franska till de fransktalande i Sverige. Det mest politiska anförandet hölls av Erik Fichtelius. Han hyllade polismannen som dött för tryckfriheten och vikten av lagbunden samhällsordning som ram för de friheter som vi tar för självklara. Jag tycker att det var befriande med en journalist som inte skådade ner i naveln utan såg vikten av det fungerande samhället runt de demokratiska fri- och rättigheterna.

Det illustreras också av att den drabbade franska tidningen som ett av sina främsta mål hade haft den franska polisen. Ändå dog poliser i jakten på terrorister och för skyddet av yttrandefriheten.

I SvD i dag finns en intressant artikel om hur lätt det är att med ett tryck på sociala medier lätta sitt samvete och göra ett ställningstagande. Det är dock inte det som löser problemet, det krävs mer handling än så. Läs gärna artikeln här:

http://www.svd.se/kultur/nej-vi-ar-inte-charlie_4244963.svd

Efter åtta år av borgerligt regeringsinnehav när de hade kunnat tagit initiativ i NATO-frågan så är frågan tydligen väldigt het så fort de förlorat regeringsmakten. Vad som i dagens säkerhetspolitiska läge verkar självklart för en pragmatisk socialdemokrat är att Sverige behöver stärka sitt försvar. NATO-debatten riskerar att ta bort fokus från den fråga som är ganska brådskande och ifrån den fråga som de borgerliga partierna undviker, nämligen hur ett stärkt försvar ska finansieras. Min principiella inställning till det är att det är rimligt att vi höjer medlemsavgiften i föreningen Sverige. Den höjningen bör fördelas solidariskt så att de med högst inkomst betalar mest. I ett läge när vi skulle behöva ha breda överenskommelser i den frågan kommer det nu istället att handla om NATO-medlemskap. Om vi skulle gå med i en militärallians vore det ett brott mot den politik som tjänat Sverige väl i 200 år. Jag tror att den frågan till och med skulle kräva en folkomröstning då det handlar om en väldigt fundamental del av det som för många människor är det som ”är” Sverige. Som vanligt då det gäller säkerhetspolitiska bedömningar måste Sverige också diskutera landets agerande med Finland. Sverige och Finland är två alliansfria stater som båda är medlemmar i EU och som har en östlig granne som börjat visa ett oroväckande beteende. Det är då rimligt att vi har överläggningar med Finland om hur vi ska agera i det nya säkerhetspolitiska läget.

/Hans