Radiointervjun som inte blev av

FullSizeRender

Häromdagen fick jag en fråga från radion om jag ville ställa upp på en radiointervju om det första året i riksdagen. Jag fick två alternativa tider att välja på. Men kunde inte något av alternativen så jag tackade nej. Den första tiden var igår torsdag, men då hade jag bjudit hem min ”syjunta”. Vi har hållit ihop i 30 år och vi har inte sytt en söm eller stickat en maska på 25. Det vi gör är att vi känner varandra utan och innan, träffas, äter mat och dricker vin och talar om livet på riktigt.

Våra samtal har gått från barnafödande och allt vad det för med sig, till övergångsbesvär och sjukliga föräldrar och deras bortgång. De senaste åren har juntan börjat få barnbarn. Vi har fyra hittills. Den femte på väg. Vi träffas ungefär en gång i månaden och jag har tyvärr bara kunnat vara med ett par gånger det senaste året. Därför var jag bara tvungen att prioritera att få träffa ett av mina ankare till jorden och den verkliga verkligheten igår.

Den andra möjligheten var nu på måndag. På måndag har jag rest bort med min man. Det senaste året har jag umgåtts mer med partikamrater och kollegor än med min man. Han är det verkliga ankaret i min tillvaro. Håller mig på jorden och påminner mig om jag glömmer bort den verkliga verkligheten.

Jag beslutade mig för att intervjua mig själv då jag inte kunde medverka, håll till godo. Så om jag fått svara på följande frågor på den fiktiva radiointervjun får du mina svar nedan:

”Vad är det värsta med året som varit på det personliga planet?”

Skulle svaret ha blivit: Att det har varit så väldigt arbetsintensivt så att jag har fått prioritera bort mycket av personliga kontakter som jag faktiskt vill ha och mår bra av. Jag har inte heller kunnat prioritera mitt folkrörelseengagemang i föreningar som jag gillar att vara med i, så som ABF, HBT-s och själva partiet – Arbetarekommunen.

”Det bästa då? På det personliga planet?”

Att få var frisk! Jag går på mina undersökningar mest hela tiden för att övertyga landstinget om att jag är det. Men det är jag. Jag orkar och jag vill. Och så lugnet, tryggheten och påverkansmöjligheten av att ha blivit en senior tant i riksdagen. Erfarenhet är en tillgång.

”Kan du påverka politiken mer nu i regeringsställning?”

Det är klart mer effektivt att påverka regeringen då man träffar regeringsföreträdare minst en gång i veckan och statsministern minst en gång i månaden än genom att skriva motioner, frågor och interpellationer. Regeringen lägger inga förslag i riksdagen utan att riksdagsgruppen sagt att det är ok.

Så ja, jag kan definitivt påverka politiken på insidan.

”Du säger att du kan påverka men det finns många som säger att de inte märkt någon skillnad, har du någon kommentar till det?”

Ja många faktiskt. För det första så tar det lite tid att ställa om från skattesänkarpolitik till att satsa på investeringar som vi och Sverige behöver. Det faktum att regeringens politik inte har en strukturell majoritet i riksdagen gör att det blir svårare att genomföra reformer.

Vi har decemberöverenskommelsen som gör att regeringen kan få igenom sin ekonomiska politik men alla andra förslag måste samla en majoritet av riksdagens ledamöter för att gå igenom. En person sa till mig idag att ”ni verkar vilja mer än ni gör”, och det stämmer. Men vi förhandlar. Det är vi bra på, tycker jag.

”Vad menar du med det? Vad har ni förhandlat bra förutom decemberöverenskommelsen?”

Vi har utskott två gånger i veckan då vi behandlar hundratals frågor i stort och i smått. Varje vecka. När jag först kom till riksdagen hade borgarna majoritet, och hade jämt göra med att förhandla med varandra, Riksdagens påverkan var då ganska minimal.

Förra mandatperioden var borgarna i regeringsställning men inte i majoritet. SD kom in. De förhandlade eller diskuterade inte ens då. De litade på att SD skulle stödja dem, vilket de också gjorde, nio av tio gånger. Vi har en annan utgångspunkt. Vi försöker hitta breda överenskommelser och långsiktiga lösningar. Jag tycker också att vår KU-grupp har gjort ett bra jobb här.

Det där var ju lite av ett politikersvar, kan du nämna något mer konkret?”

Betygsöverenskommelsen. Det fanns en majoritet för att vi skulle införa betyg för alla redan i åk.4, trots att vi inte hunnit utvärdera införandet av betyg i åk 6 ännu. Vi var verkligen emot det.

Men efter många diskussioner och överläggningar lyckades vi att nå en överenskommelse om en försöksverksamhet. Jag tror att det har betydelse även för den fortsatta skolpolitiken. Vi behöver mer av överenskommelser och långsiktiga regler för att vända resultaten i skolan och öka likvärdigheten.

Jag tror at det bästa vi kan göra från politikens sida är att komma överens om just det, men också se till att allmänhetens förtroende ökar för skolan. Däri ligger förstås att höja statusen på professionen och lita på dem. Låta proffsen vara proffs och inte vara inne och peta i varje detalj.

Läs mer om betygsöverenskommelsen här: https://www.socialdemokraterna.se/Pressrum/nyheter/Overenskommelse-om-skolan/

”Du pratar mycket om överenskommelser och förhandlingar, tycker du att man även ska förhandla med SD?”

Nej det tycker jag inte och det gör vi inte. Det finns sju demokratiska partier i riksdagen som står för alla människors lika värde. De partierna har 87 procent av svenska folket bakom sig.

”Vad är då det värsta med året på det politiska planet?”

Det var nog att vi inte fick igenom vår budget i höstas, då SD bröt grundläggande praxis och röstade emot sin egen budget. Sen finns det en del saker i det lilla som jag också skulle sätta upp på listan. Men det är nog mer av oppositionens roll att jävlas i stället för att ta ansvar och det finns en risk att det skulle uppfattas som ganska gnälligt om jag tog upp dem. Budgeten, det var det värsta.

”Det bästa då?”

Måste bli budgeten igen då. Förra tisdagen röstade vi igenom den första s-budgeten på nio år. Det betyder att vi tagit ett första steg för en budget för fler jobb och bättre skola.

Här kan du på fem minuter ta del av vårbudgeten med finansministerns hjälp: http://www.regeringen.se/artiklar/2015/04/varbudgeten-2015-pa-fem-minuter/ 

”Ok, men vad skulle du säga att du själv bidragit med då?”

Jag tycker att jag har varit en viktig kugge i ”maskineriet”, liksom alla vi 113 S-ledamöter, på olika sätt. Vi är ett team där var och en gör sin del i helheten. Jag är inte bäst på debatter och annat som syns utåt men jag är en jäkel på nödvändigt grovarbete som gör att det hela funkar.

”Till sist, några typiska intervjufrågor: vad önskar du dig mest, vem skulle du vilja bjuda på middag, vem skulle du vilja träffa i historisk tid, vem är din favoritförfattare, vad gör du helst när du är ledig, vem är din politiska förebild, din okända talang?

Nehejdu! Det tror jag faktiskt inte radio Sörmland skulle ha frågat. Om det är så att du vill ha svar på de frågorna eller ställa följdfrågor till den här intervjun som inte blev av kan du ju alltid göra det här på bloggen. Men jag vill passa på att önska er alla en riktigt skön sommar!

/Caroline

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s