Öppet brev till Erik Bengtzboe (M)

Öppet brev till Erik Bengtzboe (M)

Hej Erik!

Idag blev jag väldigt besviken på dig och ditt parti Moderaterna. Hur kommer det sig att ni gör en kovändning i den viktiga frågan om högskolebehörighet på gymnasiets yrkesprogram?

Som skolpolitisk talesperson för Moderaterna är jag säker på att du känner till att branscherna välkomnat den förändring som regeringen föreslagit. Att högskolebehörigheten skulle bli norm på yrkesprogrammen. Lärarfacken, Svenskt Näringsliv, IF Metall, elevorganisationerna med flera har välkomnat förändringen. Den skulle innebära att alla elever gavs praktiskt möjlighet att läsa in högskolebehörighet – något som i dag inte är fallet.

En klar majoritet av landets elever vill ha behörighet att kunna studera på högskolan. De vill kanske inte göra det direkt efter gymnasiet, men de vill ha möjligheten att göra det i framtiden. De förstår att arbetsmarknaden är föränderlig, att ett arbetsliv är långt och det är inte alltid lätt att veta exakt vad man vill arbeta med som vuxen när man väljer gymnasieprogram i årskurs 9. Därför måste yrkesprogrammen ge högskolebehörighet, med möjlighet för enskilda elever som inte klarar av det att välja bort det.

Fakta är att sedan man försvårade möjligheten till högskolekompetens för eleverna på yrkesprogrammen så har färre elever sökt sig till de programmen. Det riskerar att få förödande konsekvenser – för svensk industri – som inte alls är ”basically gone”, för byggbranschen och för vård och omsorgen. Branscher som samtliga har ett stort skriande behov av utbildad personal.

2016 gjorde ni moderater en klok omprövning. Ni ändrade er och sa att ni precis som vi ville återinföra högskolebehörigheten även på yrkesprogrammen. Dn partikamrat Elisabeth Svantesson sa: ”Många elever väljer bort yrkesutbildning i dag, för man ser att det inte finns tillräckligt många dörrar öppna efter gymnasiets slut”. På er hemsida kan man fortfarande läsa att Moderaterna vill att ”samtliga gymnasieprogram ska ge högskolebehörighet”. Men idag, knappt två år senare, ändrar ni er igen.

Moderaterna väljer alltså att sätta Allianssamarbetet framför Sveriges väl. Ni prioriterar tydligt att ni vill vara Jan Björklunds knähundar istället för att lyssna på Sveriges elever och berörda branscher. Det blev idag tydligt att ett besked från er moderater inte är ett besked att lita på.

Därför måste jag fråga dig: Varför köper ni Björklunds skolpolitik idag när ni ansåg att den bevisligen inte dög 2016, eller för all del igår?

För mig som socialdemokrat är det självklart. Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens. Att som ni borgare nu föreslår återinföra 2-åriga gymnasielinjer är inte rätt väg att gå. Ert förslag bidrar istället till en mindre bildad befolkning med färre möjligheter att forma sina liv och sin egen framtid. Politikens uppgift är inte att skapa återvändsgränder för eleverna och ge dem sämre möjligheter till vidareutbildning på det sätt som högerpartierna nu gör. Politiken ska istället skapa förutsättningar för så många som möjligt att lyckas! Inte slå igen dörren framför människors näsa.

Caroline Helmersson Olsson (S) sörmländsk riksdagsledamot i Utbildningsutskottet

PS Klockan 15:25 kunde man på moderaternas hemsida läsa både att ”samtliga gymnasieprogram ska ge högskolebehörighet” och att ”Alla gymnasieprogram ska kunna erbjuda högskolebehörighet”. Det är skillnad på ”ska” och ”ska kunna erbjuda”.

IMG_1067

 

 

IMG_1068

 Länkarna till bilderna:

https://moderaterna.se/utbildning

https://moderaterna.se/alliansen-konkreta-forslag-en-utbildning-som-leder-till-jobb

Kollektivavtalets dag den 17 mars

IMG_0706Idag den 17 mars är det kollektivavtalets dag. Därför vill jag hylla kollektivavtalet och synliggöra den svenska modellen. Den svenska modellen är världsunik, även om våra nordiska grannländer har något som påminner om vår modell. Modellen har tre hörnpelare; partsrelationerna på arbetsmarknaden, det generella socialförsäkringssystemet och välfärdstjänster som utförs av landsting och kommuner.

I Sverige regleras löner, villkor och de kollektivavtalade försäkringarna genom förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Kollektivavtalet ger de anställda större inflytande på arbetsplatsen. Det kan gälla arbetsmiljö, schema, semesterersättning, arbetskläder, branschanpassad flexibilitet och mycket annat. Pensionen blir också högre för dem med kollektivavtal i och med den kollektivavtalade tjänstepensionen.

Det ger arbetarna i Sverige trygghet och innebär att överenskomna regler mellan fack och arbetsgivare följs. Ingen arbetstagare kan då konkurrera ut någon annan genom att gå med på lägre lön eller sämre villkor. Kollektivavtalet skapar ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. Det reglerar minimiregler kring löner utifrån anställningstid men hindrar ingen arbetsgivare att erbjuda ännu bättre villkor. Du som anställd vet att du får den lön du har rätt till om du exempelvis jobbar över eller på obekväm arbetstid och du behöver inte oroa dig över att du är ordentligt försäkrad på jobbet. Missar arbetsgivaren att betala in försäkringspremien garanterar kollektivavtalet att du ändå är försäkrad.

Utan kollektivavtal kan arbetsgivaren betala hur låg lön som helst så länge denne hittar någon som går med på det. Kollektivavtal är garanten för att vi slipper sänkta löner och lönedumpning. Utan avtal kan arbetsgivaren spela ut de jobbsökande mot varandra och ge arbetet till den som godtar sämst villkor. Det är en farlig väg att gå, som inte driver Sverige framåt. Det är också viktigt att lönebildningen sköts av parterna och inte genom politisk lagstiftning. En väldigt aktuell fråga då flera borgerliga partier nu vill lagstifta om lägre ingångslöner. En sådan lagstiftning skulle innebära slutet för vår svenska modell! Lönen sätts av parterna, inte av politiken, det är en av grunderna i den svenska modellen.

Liberalerna går så långt att de till och med vill avskaffa arbetsgivaravgiften för sina nya låglönejobb. Det låter inte riktigt klokt! I arbetsgivaravgiften går en stor del till den anställdas pension, omkring hälften av det som betalas in, resten betalar den enskilde via sin inkomstskatt. Fakta är att nästan en tredjedel av arbetsgivaravgiften är en ålderspensionsavgift. Hur tänker Björklund och resten av hans parti här, ska människorna som drabbas av deras politik och får dessa jobb bara få halv pension? Det låter inte särskilt folkligt så det kan kanske förklara att Folkpartiet valde att byta namn?

Här är en bra länk till Skatteverket med en sammanställning om vad som faktiskt ingår i arbetsgivaravgiften. Skatteverkets sammanställning

Där kan man läsa att ungefär 2/3 av avgiften går till sådant som pension, efterlevandepension, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. Liberalerna verkar vilja göra människors grundskydd sämre?

Kollektivavtalet innebär stora fördelar både för löntagare, arbetsgivare och för samhällsekonomin. Långsiktiga spelregler på arbetsmarknaden skapar ordning och reda samt reglerar vad som gäller. Då avtalet är undertecknat råder fredsplikt, vilket innebär att strejk är förbjudet under avtalstiden. Därför är Sverige ett av de länder som har minst antal strejker och konflikter på arbetsmarknaden. Den svenska modellen bygger på att det finns starka parter på arbetsmarknaden, fackförbund och arbetsgivarorganisationer. Därför är det viktigt att vara med i facket. Många medlemmar i facken innebär starka fackförbund. Starka fack förhandlar lättare fram bättre villkor för dig. Det är en framgångsrik modell som tjänat Sverige väl. Vi ska vara rädda om vår svenska modell, värna, vårda och utveckla den för ett bättre Sverige – för alla!

Caroline

Radiointervjun som inte blev av

FullSizeRender

Häromdagen fick jag en fråga från radion om jag ville ställa upp på en radiointervju om det första året i riksdagen. Jag fick två alternativa tider att välja på. Men kunde inte något av alternativen så jag tackade nej. Den första tiden var igår torsdag, men då hade jag bjudit hem min ”syjunta”. Vi har hållit ihop i 30 år och vi har inte sytt en söm eller stickat en maska på 25. Det vi gör är att vi känner varandra utan och innan, träffas, äter mat och dricker vin och talar om livet på riktigt.

Våra samtal har gått från barnafödande och allt vad det för med sig, till övergångsbesvär och sjukliga föräldrar och deras bortgång. De senaste åren har juntan börjat få barnbarn. Vi har fyra hittills. Den femte på väg. Vi träffas ungefär en gång i månaden och jag har tyvärr bara kunnat vara med ett par gånger det senaste året. Därför var jag bara tvungen att prioritera att få träffa ett av mina ankare till jorden och den verkliga verkligheten igår.

Den andra möjligheten var nu på måndag. På måndag har jag rest bort med min man. Det senaste året har jag umgåtts mer med partikamrater och kollegor än med min man. Han är det verkliga ankaret i min tillvaro. Håller mig på jorden och påminner mig om jag glömmer bort den verkliga verkligheten.

Jag beslutade mig för att intervjua mig själv då jag inte kunde medverka, håll till godo. Så om jag fått svara på följande frågor på den fiktiva radiointervjun får du mina svar nedan:

”Vad är det värsta med året som varit på det personliga planet?”

Skulle svaret ha blivit: Att det har varit så väldigt arbetsintensivt så att jag har fått prioritera bort mycket av personliga kontakter som jag faktiskt vill ha och mår bra av. Jag har inte heller kunnat prioritera mitt folkrörelseengagemang i föreningar som jag gillar att vara med i, så som ABF, HBT-s och själva partiet – Arbetarekommunen.

”Det bästa då? På det personliga planet?”

Att få var frisk! Jag går på mina undersökningar mest hela tiden för att övertyga landstinget om att jag är det. Men det är jag. Jag orkar och jag vill. Och så lugnet, tryggheten och påverkansmöjligheten av att ha blivit en senior tant i riksdagen. Erfarenhet är en tillgång.

”Kan du påverka politiken mer nu i regeringsställning?”

Det är klart mer effektivt att påverka regeringen då man träffar regeringsföreträdare minst en gång i veckan och statsministern minst en gång i månaden än genom att skriva motioner, frågor och interpellationer. Regeringen lägger inga förslag i riksdagen utan att riksdagsgruppen sagt att det är ok.

Så ja, jag kan definitivt påverka politiken på insidan.

”Du säger att du kan påverka men det finns många som säger att de inte märkt någon skillnad, har du någon kommentar till det?”

Ja många faktiskt. För det första så tar det lite tid att ställa om från skattesänkarpolitik till att satsa på investeringar som vi och Sverige behöver. Det faktum att regeringens politik inte har en strukturell majoritet i riksdagen gör att det blir svårare att genomföra reformer.

Vi har decemberöverenskommelsen som gör att regeringen kan få igenom sin ekonomiska politik men alla andra förslag måste samla en majoritet av riksdagens ledamöter för att gå igenom. En person sa till mig idag att ”ni verkar vilja mer än ni gör”, och det stämmer. Men vi förhandlar. Det är vi bra på, tycker jag.

”Vad menar du med det? Vad har ni förhandlat bra förutom decemberöverenskommelsen?”

Vi har utskott två gånger i veckan då vi behandlar hundratals frågor i stort och i smått. Varje vecka. När jag först kom till riksdagen hade borgarna majoritet, och hade jämt göra med att förhandla med varandra, Riksdagens påverkan var då ganska minimal.

Förra mandatperioden var borgarna i regeringsställning men inte i majoritet. SD kom in. De förhandlade eller diskuterade inte ens då. De litade på att SD skulle stödja dem, vilket de också gjorde, nio av tio gånger. Vi har en annan utgångspunkt. Vi försöker hitta breda överenskommelser och långsiktiga lösningar. Jag tycker också att vår KU-grupp har gjort ett bra jobb här.

Det där var ju lite av ett politikersvar, kan du nämna något mer konkret?”

Betygsöverenskommelsen. Det fanns en majoritet för att vi skulle införa betyg för alla redan i åk.4, trots att vi inte hunnit utvärdera införandet av betyg i åk 6 ännu. Vi var verkligen emot det.

Men efter många diskussioner och överläggningar lyckades vi att nå en överenskommelse om en försöksverksamhet. Jag tror att det har betydelse även för den fortsatta skolpolitiken. Vi behöver mer av överenskommelser och långsiktiga regler för att vända resultaten i skolan och öka likvärdigheten.

Jag tror at det bästa vi kan göra från politikens sida är att komma överens om just det, men också se till att allmänhetens förtroende ökar för skolan. Däri ligger förstås att höja statusen på professionen och lita på dem. Låta proffsen vara proffs och inte vara inne och peta i varje detalj.

Läs mer om betygsöverenskommelsen här: https://www.socialdemokraterna.se/Pressrum/nyheter/Overenskommelse-om-skolan/

”Du pratar mycket om överenskommelser och förhandlingar, tycker du att man även ska förhandla med SD?”

Nej det tycker jag inte och det gör vi inte. Det finns sju demokratiska partier i riksdagen som står för alla människors lika värde. De partierna har 87 procent av svenska folket bakom sig.

”Vad är då det värsta med året på det politiska planet?”

Det var nog att vi inte fick igenom vår budget i höstas, då SD bröt grundläggande praxis och röstade emot sin egen budget. Sen finns det en del saker i det lilla som jag också skulle sätta upp på listan. Men det är nog mer av oppositionens roll att jävlas i stället för att ta ansvar och det finns en risk att det skulle uppfattas som ganska gnälligt om jag tog upp dem. Budgeten, det var det värsta.

”Det bästa då?”

Måste bli budgeten igen då. Förra tisdagen röstade vi igenom den första s-budgeten på nio år. Det betyder att vi tagit ett första steg för en budget för fler jobb och bättre skola.

Här kan du på fem minuter ta del av vårbudgeten med finansministerns hjälp: http://www.regeringen.se/artiklar/2015/04/varbudgeten-2015-pa-fem-minuter/ 

”Ok, men vad skulle du säga att du själv bidragit med då?”

Jag tycker att jag har varit en viktig kugge i ”maskineriet”, liksom alla vi 113 S-ledamöter, på olika sätt. Vi är ett team där var och en gör sin del i helheten. Jag är inte bäst på debatter och annat som syns utåt men jag är en jäkel på nödvändigt grovarbete som gör att det hela funkar.

”Till sist, några typiska intervjufrågor: vad önskar du dig mest, vem skulle du vilja bjuda på middag, vem skulle du vilja träffa i historisk tid, vem är din favoritförfattare, vad gör du helst när du är ledig, vem är din politiska förebild, din okända talang?

Nehejdu! Det tror jag faktiskt inte radio Sörmland skulle ha frågat. Om det är så att du vill ha svar på de frågorna eller ställa följdfrågor till den här intervjun som inte blev av kan du ju alltid göra det här på bloggen. Men jag vill passa på att önska er alla en riktigt skön sommar!

/Caroline

Internationella toalettdagen den 19 november och min namnsdag

Mamma kom i alla fall ihåg att jag hade namnsdag igår och en annan bekant kom ihåg att det var internationella mansdagen samma dag. Alla dessa dagar som kommer och går. Några uppmärksammar vi, andra går bara förbi. Varför världens alla män behöver en egen dag för att uppmärksammas på förstår jag inte alls? I den struktur vi lever i uppmärksammas män som norm mest hela tiden.

dasset

Kanske fnissar man till lite när toaletten fått en alldeles egen dag, men det är faktiskt djupt allvarligt. Att få gå på toaletten är en mänsklig rättighet och något väldigt naturligt.

Men vi pratar sällan om det och det är inte en självklar rättighet. Inte för alla och långtifrån överallt.

Alla har väl hört eller läst om toalettförhållandena i Indien, Bangladesh och andra platser. Vi har fått till oss historier om grävda diken och hål. Vi har hört om kvinnor som menstruerar och täpper till med smutsiga trasor för att klara dagen. Jag har hört historier om omänskliga arbetsplatser i Sverige där människor inte får tid att gå på toaletten på arbetstid.

Kommer ni ihåg varför bussförarna strejkade?

Jag undrar hur många barn och ungdomar som håller sig hela dagen för att skoltoaletterna inte är schyssta?

Jag har en vän som behöver personlig assistans för att leva sitt liv. Jag fick ta del av försäkringskassans senaste utredning om hur mycket hjälp hen behöver, i minuter räknat. Frågor om toalettbesök var inte de mest kränkande. Men de var på nivån huruvida

personen kunde torka sig själv, eller inte. Frågorna rörde pinka och/eller bajsa och en av frågorna var hur många gånger om dagen det sker.

Jag har själv varit toaletthandikappad i några år nu. Först med en tumör i tarmen, sen med en stomi och nu med en nedlagd tarm. Jag lovade mig själv att bli toalettaktivist när jag blev frisk och kände att det inte var skamligt längre. Det är nog dags nu!

Jag vet inte hur jag ska börja. Men om jag börjar prata om det så är det åtminstone en start, om än med små myrsteg.

Jag är ju politiker och politik är ett verktyg för förändring. Konsumentmakt är ett annat verktyg.

En del affärsidkare och krogar har fattat vikten av att ha tillgängliga och fräscha toaletter utan koder eller myntbetalning. Sådana toaletter är tillgängliga även för dem som inte är kunder -just då i alla fall. De ställena går i alla fall jag gärna tillbaka till, då som betalande och nöjd kund. Jag älskar dem som sätter in en musikanläggning på toan också. Om de bara insåg hur många vi är som kollar om det finns en schysst och tillgänglig toalett på stället, så skulle de fixa det av sig själva i rent vinstintresse. Det är jag säker på.

Tala om det. Hjälp mig att öka medvetenheten om detta. Tack! 

/Caroline

 

 

SAMAK:s kongress i Norge

IMG_7928

Äntligen har jag fått vara med på en SAMAK:s kongress. SAMAK är samarbetsorganisationen för de nordiska socialdemokratiska partierna och fackföreningsrörelsen. Du kan läsa mer här: http://samak-nordicmodel.org/

IMG_8248

Jag har faktiskt längtat efter att medverka under många år då jag jobbat med facklig-politisk samverkan eftersom jag har insett att om vi ska göra något på riktigt, så ska vi göra det tillsammans. Facklig kamp är, har varit och kommer att fortsatt vara internationell. Arbetsmarknaden och dess förutsättningar och villkor stannar inte vid kartgränser.

bild

En dröm som jag tror jag delar med SAMAKs ordförande Stefan Löfven är: ”tänk om det fanns en bra facklig organisering i hela världen, med den Nordiska modellen som förebild, då skulle det inte finnas några länder att flytta till för att utnyttja löntagare”. Håll med om att det är en vacker tanke.

Norden, om vi är eniga, kan spela en stor och viktig roll för att ta initiativ internationellt. SAMAK har under tre år anlitat forskare som studerat vad som gör den nordiska modellen så framgångsrik och vilka utmaningarna är inför i framtiden. På kongressen rapporterade de sina slutsatser. Utifrån detta jobbade vi sedan fram ett dokument om vad vi gemensamt vill göra. Det blev kallat Söremarka deklarationen, men med norskt ö. Ska vi klara det vi blev överens om måste vi jobba hårt, tillsammans, både i facket och politiken. Det har vi sagt att vi ska göra. Läs mer om nordiska modellen här: http://samak-nordicmodel.org/?page_id=22

En sak vi borde göra först, är att ta forskningsmaterialet om den Nordiska modellen och göra det till en studiecirkel. Modellen har tjänat oss väl och behöver utvecklas, men jag tror vi behöver ha en bildningsdiskussion om den först. Vi har ju världens bästa studieförbund i ABF , so let’s do it!

Det har också varit en stor förmån att få lyssna till tankar och tal från alla de socialdemokratiska partiledarna och LO ordföranden från Sverige, Norge, Finland, Danmark, och Island. Internationalen låter också väldigt vacker när var och en sjunger på sitt språk upptäckte jag.

IMG_9085

Ett av de bästa talen levererade vår egen SSU ordförande Ellinor Eriksson . ”Sluta att tala om ungdomar som framtiden, vi är här nu i nutid ” Eller hur? Låt oss göra det nu!

IMG_2609

/Caroline

Första veckan i riksdagen efter valet

Förra tisdagen hade vi första gruppmötet i riksdagen efter valet. Det var väldigt spännande och intressant att träffa alla de 113 nyvalda ledamöterna. Vilken samlad kompetens! Då jag varit ordförande i den fackliga studiegruppen så hängde jag noga med i uppropet för att få en uppfattning om vi fått några nya medlemmar i LO gruppen. Några var det. Bland annat Stefan Löfven. Jag tycker det är stort att någon från den fackliga studiegruppen blir statsminister. Det är första gången det händer. Det parlamentariska läget kommer att kräva en stor förhandlarkompetens av oss alla. Vi kommer att vara i minoritet i alla utskott och även i kammaren. Det blir ett hårt och svårt arbete som väntar och för första gången sedan valdagen ser jag faktiskt fram emot det.

Dagen efter var det introduktion för de nya i vår grupp. Jag hade uppgiften att berätta om vårt kvittningssystem. Det är obligatorisk närvaro som gäller vid omröstningarna i kammaren men sedan många år tillbaka finns en överenskommelse mellan partierna om hur vi hanterar frånvaro. Politiker och ledamöter är som bekant också människor. Saker händer människor och ledamöter. Det har jag själv en ganska påtaglig erfarenhet av. Hoppas jag fick fram det budskap som jag ville förmedla om att alla är en viktig kugge i ett ganska snillrikt, (faktiskt), demokratiskt maskineri. Jag hoppas också att alla kommer att hitta sin plats i detta.

Nu är det ju nomineringarnas, byte av arbetsrum och önskemålens tid. Alla får säkert inte den uppgift de drömt om, men alla uppgifter behöver göras. Jag hoppas att de flesta kan hitta en glädje och utmaningen i den uppgift hen får om det så är sista suppleant i det utskott hen överhuvudtaget inte önskat sig till.

En uppgift jag har är att sitta i valprövningsnämnden. I fredags granskade vi alla bevis som valmyndigheten utfärdat för de valda riksdagsledamöterna och ersättarna. Det blev godkänt.

Jag har tidigare känt mig både undrande och kritisk till att SD har en och samma lista över hela landet. Min tanke är att de faktiskt inte har vågat låta medlemmarna sätta upp listor i de olika riksdagsvalkretsarna. Inte vet jag hur de resonerat, men nu uppstår det demokratiska problem, enligt mitt sätt att se det.

Det första är att de ledamöter som representerar Sörmland inte har någon anknytning till länet. Det är ett viktigt uppdrag att finnas på hemmaplan och fånga upp de frågor som är viktiga i regionen och föra fram dem till riksdagen. Det är viktigt att ha kontakter, information och delta på träffar med exempelvis regionförbund, länsstyrelse, landshövding, företagare, fackliga organisationer, högskola och kommunalledningar. Mig veterligen har inte SD deltagit på något sådant i Sörmland den föregående mandatperioden. Det är visserligen sörmländska SD ledamöter som kommer att finnas i riksdagen kommande period, men en av dem kommer exempelvis att representera Stockholms kommun.

Det andra är att enligt vallagen har de samma tre ersättare i alla valkretsar. 49 ledamöter kommer att ersättas av samma tre personer vid behov. Detta oavsett varifrån den som lämnar kommer ifrån. Demokratiskt problem? Svaret är ja.

/Caroline

Jag har bedrivit valrörelse på bastuklubb

Jag har blivit intervjuad av Östnytt och det de var intresserade av var frågan: ”Varför bedriver inte du en personvalskampanj?” Är det inte ett tecken i tiden att de är intresserade av att hitta politiker som INTE bedriver personvalskampanj?

Mitt svar på frågan var att jag tycker att det är viktigare att få ut partiets politik så att folk verkligen får reda på våra förslag om hur vi ska få ett bättre Sverige för alla. Jag möter väldigt ofta människor som inte känner till våra viktigaste förslag om jobben, skolan och välfärden och många som inte har bestämt sig. Det räcker inte med att länka vårt valmanifest på Facebook. ,men det är också bra att det görs.

Länk till reportaget här: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/allt-fler-politiker-driver-egna-kampanjer

Heja Framtiden heter valmanifestet och du hittar det här: http://www.socialdemokraterna.se/Val-2014/Valmanifest/ 

Följdfrågan från Östnytt blev ju förstås, ”vad gör du då?”

Det korta svaret på det är att jag samtalar. Och inte att förglömma, lyssnar. Även om vi som lever i politiken hela tiden har ett målsnöre den 14 september så kommer det den 15 september också. Då har vi stor nytta av alla berättelser vi mött om hur människor ser på Sverige och hur människor har det.

Det sa jag nog inte precis så, man blir lite nervös inför en tv-kamera, men jag sa att jag prioriterar att träffa LO-medlemmar och fackliga kamrater och så knackar jag dörr. Skulle jag ta dem på orden och berätta vad jag gör skulle de nog ändå inte tro mig.

Jag har knackat dörr i Flen, kampanjat med s-kvinnor och gjort besök på kvinnojour och äldreomsorgen, träffat facket på Volvo och inte minst mitt eget fack Kommunal Öst, varit med HRF:s ordförande Ella Niia på SSAB och Linden, träffat ändå fler fackliga kamrater, träffat Somaliska föreningen, intervjuat Göran Persson, grillat en jäkla massa korv på gårdsaktiviteter, varit på LO-Pub, lyssnat på migrationsverket, annonserat och handlat. Jag har beställt valaffischer, telefonlistor, bananer, kaffebröd, blommor och en massa annat som vi behöver.

Jag har också varit på bastuklubb.

Klubb är inte rätta ordet egentligen utan snarare förening. Föreningen har rötter långt bak i tiden i Vingåkers historia. Det är en blandning av engagemang från företag, kommunen och föreningslivet, en företeelse vi faktiskt borde damma av och göra modernt igen. Tillsammans blir det bättre. Stora fabriken byggde en klubbstuga med bastu vid Lytterstabadet för arbetarnas rekreation. Facket och senare idrottsföreningen tog stort ansvar för att sköta den. Motionsgruppen, i samarbete med kommunen, ser fortfarande till att människor kan bada bastu året om varje onsdag och lördag, året om.

Valrörelse i bikini kändes väldigt naturligt.

Men samtalen är så viktiga, när och hur de än görs.

Ikväll träffade jag Basral.

IMG_3717

Hon är 17 år och går ut 9an nästa år. Hon är väldigt bra på matte men tycker att det är väldigt jobbigt med svenska och engelska. Hon vill bli läkare. Hennes fråga till mig var” jag har hört av ert ungdomsförbund, SSU, att ni vill införa en obligatorisk gymnasieskola, är det så och varför?

Jag bekräftade förstås att det SSU sagt var sant och det en gymnasieutbildning är, minst, det som krävs idag för att få ett jobb. Allt annat är att luras. Tanken med att göra gymnasieskolan obligatorisk är dubbel. Man berättar verkligheten och ställer krav på ungdomarna samtidigt som man ställer höga krav på samhället. Säger vi att alla ska klara gymnasiet så gäller det verkligen alla. Och då behöver vi hitta många, många möjligheter att ta sig dit. Och vi behöver ge alla rätt förutsättningar för att lyckas.

Basral tyckte det var en bra ide men skickade med mig en tanke som jag kommer somna med ikväll.

Hon sa, jag skulle vilja ha en människa att samtala svenska med. Jag kan skriva svenska, men vem vill hjälpa mig så att jag kan tala bra svenska?

Ja , hörrni, vem vill tala med Basral?

Kom igen nu då folkrörelsesverige, som vi är så stolta över, inte minst i arbetarrörelsen. Vi vet ju sedan gammalt hur man gör för att förändra med folkbildning, organisation och samtal. Vad väntar vi på?

/Caroline