Ett nytt högerblock i svensk politik

Sverige har fått ett tydligt högerblock. När Anna Kinberg Batra öppnar upp för samarbete med SD samtidigt som den kristna högern i form av KD också närmat sig dem. Då förändras den politiska kartan i landet och vi har nu tre partier som ligger långt ut på högerkanten.

Jag berörs starkt av en av förintelsens överlevare, Emerich Roths, debattartikel. Läs hans moderatkritik här: SvD – Emerich Roth

Det här tydliggör också att SD är ett högerparti, ett högerparti långt ut på högerkanten dessutom. Utifrån den aspekten är det egentligen förvånande att de lyckats attrahera så pass många väljare som av tradition röstat vänster. Detta för att vänsterns politik, inte minst fördelningspolitiskt gynnar dem som grupp.

SD försöker inta en slags martyrroll i svensk politik. Att de skulle lämnas utanför det politiska arbetet. Det är fel! De har ledamöter i samtliga av riksdagens utskott. De har makt och möjlighet att påverka och föra fram sina åsikter. All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det är demokrati. Det är i riksdagen vi stiftar lagar. Att SD med 12.86 procent i väljarstöd i valet 2014 inte lyckats få igenom sin politik är inget konstigt. Så fungerar en demokrati, majoriteten vinner. Hittills har en majoritet i riksdagen för det mesta föredragit andra politiska lösningar och andra förslag har röstats fram.

SD har dock vid flertalet tillfällen valt att fälla regeringens förslag. Ni minns säkert att Sveriges pensionärer fick vänta ett helt år på sänkt pensionärsskatt då SD stödde Alliansens budget i december 2014. Eller hur Jimmie Åkesson och resten av SD-gänget efter några middagar med diverse arbetsgivarorganisationer bytte fot i frågan om schyssta villkor. Därför gick inte kravet på schyssta villkor vid offentlig upphandling igenom. De stora förlorarna är alla de som arbetar med detta, bland andra byggnadsarbetare, lokalvårdare och chaufförer, både färdtjänst och de som kör lastbil. De tvingas fortsatt konkurrera med sin lön och det här kommer att innebära lönedumpning. Det är inte sådant som skapar välfärd i ett land. SD bidrar återigen till ökade klyftor i Sverige.

Regeringen har beslutat att återinföra värnplikten. Man gör detta för att i en orolig tid säkerhetsställa försvarets personalförsörjning. Sju av tio svenskar stödjer regeringen i frågan. Värnplikten återaktiveras

Snart är det dags för partikongress i Göteborg. Sörmlands kongressombud hade i veckan en första delegationsträff. Information om kongressen 2017 hittar du här: Riktlinjer – kongress 2017

/Hans

Strejktankar

Kom just på i så här elfte timmen att jag inte skrivit något om konflikten på arbetsmarknaden som just pågår. Förmodligen tänkte jag att alla fattar säkert ändå att jag stöder Kommunals krav vad gäller bussförarna. Klart jag gör, men varför. 

Ungefär 1000 bussförare strejkar- beskrivs som kaos. Det säger en hel del om hur viktig denna yrkesgrupp är för att samhället ska fungera. Klart att de ska ha arbetsvillkor som anstår en människa. Rast, inflytande över scheman och man ska defenitivt ha en trygghet om det sker ett ägarbyte. 
Liknande lönekrav som övriga LO-kollektivet redan har fått igenom verkar inte vara den största stöttestenen. 

Alla partier pratar om att det är det är viktigaste är att ha ett arbete. 
Arbetslinjen vet ni. 
Men ju mer tiden går så blir det allt tydligare att det finns en stor skillnad i synen på HUR man har ett arbete. 

För just bussförarnas del finns det berättelser om yrkesmänniskor som haft samma jobb i 15 år ,men som fortfarande har en provasntällning på grund av upphandlingar och ägarbyten. 
Ibland måste de söka om sitt eget jobb om det byts entreprenör. 
Det ”byts” egentligen inte entreprenör hur som helst i kollektivtrafiken heller utan det sker i en upphandling. Vi som är politiker måste se till att skaffa oss bättre kunskap och verktyg om vad som faktiskt gäller vid upphandling. 
Där har politiken defenitivt ett stort ansvar, 
I övrigt har arbetsgivarna inom trafiken att ansvar att dela på de vinster de skapat med hjälp av bussförarna . 

/Caroline

Några tankar till förtroenderådet

I helgen håller Socialdemokraterna förtroenderåd där nya riktlinjer för den ekonomiska politiken ska behandlas. Det är bra att det väcks en ekonomisk debatt. Under allt för lång tid har den ekonomiska debatten varit tyst, och teorier har tillåtits etableras som sanningar. De förslag som läggs fram till förtroenderådet, om ett sysselsättningspolitiskt ramverk och ett mål för att säkra långsiktiga investeringar, är förvisso bra. Men det är djupt bekymmersamt att se att det i ett idéarbete med sikte på framtiden saknas ett grundläggande miljöperspektiv.

Det kan inte vara en fråga om huruvida Socialdemokraterna vill ”profilera” sig inom miljöområdet eller inte, det är en fråga om själva förutsättningarna för fortsatt utveckling och välfärd. För ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande också i framtiden kan inte denna grundläggande fråga nonchaleras. Det är också en fråga om internationell solidaritet, ett av socialdemokratins tidlösa värden.

I takt med att klimatkrisen förvärras har allt fler pekat på det ohållbara i det ekonomiska system som bygger på en tanke om evig ekonomisk tillväxt inom ett begränsat ekologiskt system. Något som dock gärna inte hörsammas i debatten på de partipolitiska arenorna där ekonomisk tillväxt har en närmast helig status. Men skygglapparna måste av. Det faktum att utsläppskurvorna och utarmningen av ekosystemen intimt hänger samman med BNP-kurvorna måste lyftas fram i ett seriöst samtal om den framtida ekonomiska politiken.

Vi måste bli mer precisa med vad vi vill ska växa. Den måttstock vi använder oss idag är blind inför vad den ekonomiska aktiviteten består av. Ekonomisk tillväxt kan inte vara ett mål i sig. Därför behövs verktyg för att sortera och identifiera den önskvärda ekonomiska utvecklingen.

Något annat jag tycker är bekymmersamt är bristen på mod i partiledningen, i beskedet om att det inte blir någon skattepolitisk förändring om Socialdemokraterna vinner valet 2014. Självklart måste vi 2014 förhålla oss till åtta år av borgerlig politik men att redan nu lägga hämsko på debatten och i princip omöjliggöra kraftfulla reformer är för mig obegripligt. Ojämlikheten ökar, arbetslösheten biter sig fast och välfärden går på knäna. Vårt besked har hittills varit att vi vill något annat. Vi måste ha ärlighet nog gentemot oss själva och väljarna att erkänna att det kostar. Därmed inte sagt att fokus i första hand måste ligga på inkomstbeskattningen, att undersöka sätt att beskatta kapital är mycket angeläget. Framför allt måste vårt budskap vara att vi har råd med ett bättre samhälle.

Här är mina tips till det Socialdemokratiska förtroenderådet inför debatten och besluten om den ekonomiska politiken.

– Släpp fixeringen vid ekonomisk tillväxt. Formulera i stället politiska mål om välfärd, sysselsättning och jämlikhet.

– Byt ut BNP-begreppet mot ett mått som klarar att ta in ekonomiska aspekter om human- och naturkapital, s k gröna nationalräkenskaper.

– Lås inte fast oss i utfästelser om oförändrade skatter. Formulera först de politiska förslagen, sedan finansieringen.

– Ställ om det finanspolitiska ramverket för att möjliggöra aktiva konjunkturåtgärder och långsiktiga investeringar.

Jag vill också uppmana partiledningen att låta debatten flöda. Vi är en idéburen folkrörelse, där måste medlemmars åsikter vägra tyngre än opinionsundersökningar och referensgrupper. Öppna upp processerna, gäller i högsta grad partiprogramsarbetet, och låt såväl medlemmar som sympatisörer, forskare och andra intresserade delta på allvar. Rörelsen förtjänar det.