#skongress

Imorgon påbörjas den så kallade mellankongressen i Västerås. Mellankongresserna är relativt korta och har därför begränsat antal teman. Temat för året är ”framtidens jobb och framtidens folkrörelse”.

kongress2015

Det är uppenbart att vårt parti och det svenska partiväsendet måste moderniseras för att fånga den moderna människans intresse. En snabb samhällsförändring och snabba värderingsförskjutningar gör att ett partisystem och ett inre partiliv som varit anpassat till industrisamhällets behov och värderingar inte fungerar fullt ut. Nya sätt att organisera människor måste svara mot en ökad individualisering och djupare kunskaper hos medlemmarna. Det klassiska ”klasspartiet” engagerar inte längre på samma sätt som förr. Om en modernisering av partiet ska lyckas, och det är en överlevnadsfråga, måste vi nog alla skiljas från en del former som är oss kära. Det6 innebär inte att vi går ifrån våra grundläggande värderingar.

Om du vill läsa mer om kongressen och/eller följa debatten av moderniseringen av partiet kan du se kongressen live via denna länk: https://www.socialdemokraterna.se/Vart-parti/Partikongress-2015/

För er som använder Twitter och Instagram så är det hashtag #skongress som gäller.

En fråga som kommer att debbatteras på kongressen är hur och om sidoorganisationerna ska vara adjungerande till verkställande utskottet samt frågan om socialdemokraterna skall ställa upp i kyrkoval. En intressant artikel angående detta finns i det senaste numret av Tiden. Jag delar inte alla uppfattningar som förs fram i artikeln men den är väl värd att läsa. Du hittar den här: http://tidenmagasin.se/debatt-s-bor-vara-ett-sekulart-parti/ .

/Hans

SAMAK:s kongress i Norge

IMG_7928

Äntligen har jag fått vara med på en SAMAK:s kongress. SAMAK är samarbetsorganisationen för de nordiska socialdemokratiska partierna och fackföreningsrörelsen. Du kan läsa mer här: http://samak-nordicmodel.org/

IMG_8248

Jag har faktiskt längtat efter att medverka under många år då jag jobbat med facklig-politisk samverkan eftersom jag har insett att om vi ska göra något på riktigt, så ska vi göra det tillsammans. Facklig kamp är, har varit och kommer att fortsatt vara internationell. Arbetsmarknaden och dess förutsättningar och villkor stannar inte vid kartgränser.

bild

En dröm som jag tror jag delar med SAMAKs ordförande Stefan Löfven är: ”tänk om det fanns en bra facklig organisering i hela världen, med den Nordiska modellen som förebild, då skulle det inte finnas några länder att flytta till för att utnyttja löntagare”. Håll med om att det är en vacker tanke.

Norden, om vi är eniga, kan spela en stor och viktig roll för att ta initiativ internationellt. SAMAK har under tre år anlitat forskare som studerat vad som gör den nordiska modellen så framgångsrik och vilka utmaningarna är inför i framtiden. På kongressen rapporterade de sina slutsatser. Utifrån detta jobbade vi sedan fram ett dokument om vad vi gemensamt vill göra. Det blev kallat Söremarka deklarationen, men med norskt ö. Ska vi klara det vi blev överens om måste vi jobba hårt, tillsammans, både i facket och politiken. Det har vi sagt att vi ska göra. Läs mer om nordiska modellen här: http://samak-nordicmodel.org/?page_id=22

En sak vi borde göra först, är att ta forskningsmaterialet om den Nordiska modellen och göra det till en studiecirkel. Modellen har tjänat oss väl och behöver utvecklas, men jag tror vi behöver ha en bildningsdiskussion om den först. Vi har ju världens bästa studieförbund i ABF , so let’s do it!

Det har också varit en stor förmån att få lyssna till tankar och tal från alla de socialdemokratiska partiledarna och LO ordföranden från Sverige, Norge, Finland, Danmark, och Island. Internationalen låter också väldigt vacker när var och en sjunger på sitt språk upptäckte jag.

IMG_9085

Ett av de bästa talen levererade vår egen SSU ordförande Ellinor Eriksson . ”Sluta att tala om ungdomar som framtiden, vi är här nu i nutid ” Eller hur? Låt oss göra det nu!

IMG_2609

/Caroline

Några tankar till förtroenderådet

I helgen håller Socialdemokraterna förtroenderåd där nya riktlinjer för den ekonomiska politiken ska behandlas. Det är bra att det väcks en ekonomisk debatt. Under allt för lång tid har den ekonomiska debatten varit tyst, och teorier har tillåtits etableras som sanningar. De förslag som läggs fram till förtroenderådet, om ett sysselsättningspolitiskt ramverk och ett mål för att säkra långsiktiga investeringar, är förvisso bra. Men det är djupt bekymmersamt att se att det i ett idéarbete med sikte på framtiden saknas ett grundläggande miljöperspektiv.

Det kan inte vara en fråga om huruvida Socialdemokraterna vill ”profilera” sig inom miljöområdet eller inte, det är en fråga om själva förutsättningarna för fortsatt utveckling och välfärd. För ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande också i framtiden kan inte denna grundläggande fråga nonchaleras. Det är också en fråga om internationell solidaritet, ett av socialdemokratins tidlösa värden.

I takt med att klimatkrisen förvärras har allt fler pekat på det ohållbara i det ekonomiska system som bygger på en tanke om evig ekonomisk tillväxt inom ett begränsat ekologiskt system. Något som dock gärna inte hörsammas i debatten på de partipolitiska arenorna där ekonomisk tillväxt har en närmast helig status. Men skygglapparna måste av. Det faktum att utsläppskurvorna och utarmningen av ekosystemen intimt hänger samman med BNP-kurvorna måste lyftas fram i ett seriöst samtal om den framtida ekonomiska politiken.

Vi måste bli mer precisa med vad vi vill ska växa. Den måttstock vi använder oss idag är blind inför vad den ekonomiska aktiviteten består av. Ekonomisk tillväxt kan inte vara ett mål i sig. Därför behövs verktyg för att sortera och identifiera den önskvärda ekonomiska utvecklingen.

Något annat jag tycker är bekymmersamt är bristen på mod i partiledningen, i beskedet om att det inte blir någon skattepolitisk förändring om Socialdemokraterna vinner valet 2014. Självklart måste vi 2014 förhålla oss till åtta år av borgerlig politik men att redan nu lägga hämsko på debatten och i princip omöjliggöra kraftfulla reformer är för mig obegripligt. Ojämlikheten ökar, arbetslösheten biter sig fast och välfärden går på knäna. Vårt besked har hittills varit att vi vill något annat. Vi måste ha ärlighet nog gentemot oss själva och väljarna att erkänna att det kostar. Därmed inte sagt att fokus i första hand måste ligga på inkomstbeskattningen, att undersöka sätt att beskatta kapital är mycket angeläget. Framför allt måste vårt budskap vara att vi har råd med ett bättre samhälle.

Här är mina tips till det Socialdemokratiska förtroenderådet inför debatten och besluten om den ekonomiska politiken.

– Släpp fixeringen vid ekonomisk tillväxt. Formulera i stället politiska mål om välfärd, sysselsättning och jämlikhet.

– Byt ut BNP-begreppet mot ett mått som klarar att ta in ekonomiska aspekter om human- och naturkapital, s k gröna nationalräkenskaper.

– Lås inte fast oss i utfästelser om oförändrade skatter. Formulera först de politiska förslagen, sedan finansieringen.

– Ställ om det finanspolitiska ramverket för att möjliggöra aktiva konjunkturåtgärder och långsiktiga investeringar.

Jag vill också uppmana partiledningen att låta debatten flöda. Vi är en idéburen folkrörelse, där måste medlemmars åsikter vägra tyngre än opinionsundersökningar och referensgrupper. Öppna upp processerna, gäller i högsta grad partiprogramsarbetet, och låt såväl medlemmar som sympatisörer, forskare och andra intresserade delta på allvar. Rörelsen förtjänar det.

Löp linan ut!

Under de senaste veckornas avslöjanden om vanvård inom den vinstdrivna äldreomsorgen, framför allt gällande bolaget Carema, har åsikter, fördömanden och försvarstal haglat i såväl gammelmedia som sociala medier. Men en sak har saknats så tydligt. Ett Socialdemokratiskt svar.

Så idag kom det, i form av en debattartikel på DN Debatt. Den innehåller förvisso en hel del relevanta krav och bra formuleringar, exempelvis om att flytta fokus från enskilda vårdbolag till politiken som trots allt bär ansvaret för hur äldre tas om hand och för hur de offentliga systemen utformas.

Men jag saknar tydlighet kring vinsterna i välfärden. Vad är det som gör att vi inte orkar löpa linan ut i vår egen argumentation?

Vi konstaterar att vi helhjärtat står bakom den svenska välfärdsmodellen där vi gemensamt finansierar efter förmåga och fördelar efter behov. Att välfärden inte ska vara en marknad. Att vinstintressen är skadliga för välfärden eftersom de sätter medborgaren på undantag.

Och det visar sig att vi har rätt. Då ska man komma ihåg att Caremaskandalen inte är första gången. Också de agrument som använts av privatiseringsivrarna om att ”marknadiseringarna” skulle ge kvalitetsökningar och effektiviseringar har visat sig felaktiga. Men vi fortsätter att tassa runt och huka. Socialdemokratins svar borde vara tydligt: Vinstintressena ska bort från välfärden. Punkt.

Att artikeln på DN debatt också går ut på att vi sträcker ut handen till den borgerliga regeringen för att göra upp går i samma tassande mönster. Hur skulle en borgerlig ideologi som varmt välkomnar vinstintressen och segregation i offentlig välfärdsverksamhet kunna förenas med den socialdemokratiska ideologin om en solidarisk välfärd där medborgaren inte är kund?

En tydlig socialdemokratisk skulle vinna gehör hos många medborgare. Undersökningar bland svenskar visar litet stöd för vinsutdelning inom välfärden, exempelvis här och här.

Frågan om vinster i välfärden är ett ypperligt exempel på det som många kritiker pekar på, det socialdemokratiska glappet mellan retorik och praktik. Dags att slakta den heliga kon och löpa linan ut.

——–

Andra som bloggat i ämnet är Lena Sommestad och Dagens Arena. Läs också Marika Lindgren Åsbrink som förklarar hur incitament fungerar.

Tvåhundratjugotusen skäl att ta ställning

Idag lever 220 000 barn i fattiga familjer.

T v å h u n d r a t j u g o t u s e n.

I Sverige 2011. Ett land som klarat sig bra från den ekonomiska krisen, ett rikt land. En tigerekonomi.

Till att börja med ska sägas att barnfattigdom är ett kenpigt begrepp. Barn blir inte fattiga hipp som happ. Utan fattiga föräldrar finns inga fattiga barn. Och de har ökat de senaste åren.

Det finns flera orsaker. En av dem är den massarbetslöshet som blivit nästan som ”naturlig”. En viktig del i att utrota barnfattigdomen är därför att se till att fler vuxna kommer i arbete.

Men ökningen av barnfattigdomen kommer också i kölvattnet av nedmoterade välfärdssystem. När arbetslösa och sjuka i stället för en ordentlig inkomstförsäkring får en direktbiljett ut i fattigdom så drabbar det såklart också deras barn.

Den borgerliga regeringen har som uttalad ambition att öka klyftorna mellan ”de som jobbar” och ”de som inte jobbar”. De är det som talet om att ”öka drivkrafter” och att det ”ska löna sig att arbeta” handlar om.

Samhället går isär, och barnen får betala det högsta priset.

Tvåhundratjugotusen fattiga barm innebär tvåhundratjugotusen skäl för vrede, sorg och att ta ställning. Klicka här för att bli medlem i Socialdemokraterna. Läs mer om och gilla Socialdemokraternas kampanj på Facebook.